Nu är jag inne på det här med stress igen.. Jag sorterar, pratar av mig, funderar, sover länge (oftast ganska gott), tränar, ger kärlek till mina nära, får tillbaka kärlek och försöker på alla möjliga sätt motverka att sätta mig ner och storgråta. Idag när jag var på gymmet och stod på cross-trainern var det absolut tårar på gång men det var liksom inte riktigt läge..
Det är inte så att jag VILL ramla ihop i en bölande fläck på golvet. Dock funderar jag på om det kanske är lite som Mia Skäringer en gång sa; Det är bara att bryta ihop och komma igen... Det kanske rensar ut allt det här som hela tiden vill ha plats och uppmärksamhet. Stressen, irritationen och överkänsligheten.
Återkommer om det funkar. När och om det nu händer..
Kram!