torsdag 11 december 2014

Bebislängtan


Ibland är det nästan outhärdligt. Det är som att ramla ned i ett svart hål och tårarna bränner i sina kanaler och jag vill bara lägga mig under täcket och gråta. Just då känns som om jag inte har rätt att vara ledsen, att jag är bortskämd, vi har ju Liten och hon är världens finaste, vi är ju inte barnlösa, men...Jag vill snusa på det där fjuniga lilla huvudet, känna värmen från den där lilla kroppen och skydda den med allt jag har. Hormonerna rusar och försöker hålla emot med förståndet men jag känner mig rätt maktlös emellanåt när tårarna vill ut. Känslan i kroppen av bebislängtan tar liksom över och det är som en stark magnet som inte går att motstå, som man inte vill motstå, man vill bara dras med! Jag vill ju så väldigt hemskt gärna att hon ska få en lillebror eller syster. Jag har aldrig tänkt mig en stor familj men två i alla fall?!

L.

PS. Liten som liten på bilden, det är helt galet vad tiden går fort...Mitt lilla/stora hjärta!

7 kommentarer :

  1. Åhhh, så jobbigt med en sån längtan. Tog det lång tid att bli med den första? Jag var 36 år när jag plötsligt "fick för mig" att jag ville ha barn. Blev gravid snabbt men fick missfall i v 11 men blev gravid igen och då fick vi vår Vera. Aldrig mer sa jag efter den förlossningen. Men det vet vi ju hur det gick med det, ha ha! Blev gravid snabbt igen men då blev åter igen ett tidigt missfall. Jag var 40 år och tänkte "nu är det kört". Men ganska snart blev jag gravid igen och ut kom vår Frans. Orolig var jag som bara den under båda graviditeterna, att något skulle gå snett, uschinamej.
    Men jag är så TACKSAM att jag fick dess underbara barn! Hade jag startat i tidigare ålder så hade vi nog försökt oss på en trea också men efter Frans kände vi oss helt nöjda. Han var ganska så krävande som bebis så då var jag ganska sliten där ett tag.

    Nu vet jag ju inte ett dugg om er bebishistoria men jag hoppas det kan lösa sig för er på bästa sätt.

    Ja så jädrans lustigt med mina inlägg som bara försvann. Ja jag skriver i Wordpress. Bra eller dåligt?

    KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anna,
      Första blev utan att vi hann blinka och det är jag väldigt glad för nu eftersom jag inte längre räknar med att det bli fler! Du kan läsa mer här: http://atshortcutroad.blogspot.se/2014/08/det-som-inte-blevan.html om du vill. Härligt att det blev två ändå efter allt trassel! Håll tummarna för att det blir så för oss!

      Ju mer man pratar om det här ju fler historier får man höra och jag kan bli lite ledsen att detta är något som "man inte pratar om", såå många går ju igenom det. Som Hannis skriver här nedan, man HAR rätt att vara ledsen! Så tror jag att man blir mindre ledsen om man får dela. Jag tvekade länge innan jag skrev det första inlägget eftersom det var ganska "privat" men jag vet att det är fler som läst det som har känt tröst så då är det värt det :) Idag känns det bättre, speciellt när man vaknar och har två fina kommentarer som väntar ❤︎

      Jag är på g att byta till WP då jag har hört att det är bättre än Blogger men efter ditt inlägg vet jag inte..Jag tror inte att någon plattform är felfri så jag vet faktiskt inte. Är du medlem i WP forumet på FB?

      Ha en fin dag Anna och tack för att du tagit dig tid att skriva, det gjorde mig jätteglad :)

      KRAM

      Radera
    2. Nu har jag läst ditt inlägg om Det som inte blev...än. Så bra att du går ut med det!!! Jag hade ingen blogg då när jag fick missfall/blev gravid men jag tror inte jag vågat/orkat gå ut med det. Men jag tycker det är helt rätt att man gör det! Nu när jag har distans till det hela berättar jag gärna om min resa.

      Uschinamej så jobbigt att gå igenom flera missfall på raken som ni behövt göra. Men inte för att det är någon tröst, det händer tydligen ganska många. Har en kompis som nyligen fick sitt andra missfall, strax efter det första och de har tre barn sedan tidigare. Men de ska försöka igen, de är så inställda på att få fyra barn, så de kämpar på lite till.

      Du kanske läser bloggen Att vara någons fru, hon har ju också haft flera missfall innan det äntligen tog sig på riktigt. Ibland kan det vara en tröst att få läsa om par som har gått igenom något liknande tycker jag. Och när de kan lyckas så kan även ni! Hur gammal är du?

      Nä, jag är inte medlem i WP på FB. Är det något som kan vara bra?

      Nu ska jag iväg och hämta vår dotter som är hos en kompis. Bäst att köra iväg innan stormen kommer, som de varnar för.

      Njut nu av varandra och så kommer det till dig när du minst anar. KRAM!

      Radera
    3. Hej Anna,

      Tack! ❤︎

      L
      äser hennes blogg men hade ingen aning om att hon haft fler missfall, ska läsa lite mer, som du säger det är alltid skönt att veta att man inte är ensam! Jag är 35 så jag vet, vi "har tid"..men man tvivlar ju på det också emellanåt.

      Jag tycker det är ett bra forum för folk som använder WordPress, man får snabbt hjälp/råd om man har problem. På svenska dessutom.. ;)

      Blås inte bort! KRAM

      Radera
  2. Det är klart att du har rätt att vara ledsen.
    Att du har ett barn som du älskar över allt annat gör ju inte att du inte har rätten att längta eller vara ledsen.
    Jag förstår att det blir svårt när känslorna svämmar över. Tycker det är fint att du skriver om det.

    Kram från Hannis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Hannis! Jo, jag vet ju det men svårt att styra tankarna när det stormar som sagt... :) Det hjälper att skriva och som jag skrev till Anna ovan, det är många som går igenom det och det behöver pratas om. Det är min åsikt i alla fall, jag har aldrig trott på att lägga locket på!

      Fredagskram!

      Radera
  3. Håller med Hannis .....
    /Kramar om ♡

    SvaraRadera

Follow on Bloglovin