måndag 24 februari 2014

Sköna sköna helg

Det har varit lite för mycket den sista tiden..Trassligt på jobbet, sovit dåligt, varit dålig på att ladda på energi och positivitet samt att jag varit sjuk nu i princip sedan september. Det håller ju inte i längden, eller hur? Helgen fick därför bli en återhämtningshelg. Var på Sisterhood i fredags kväll med mamma och svärmor. Jättemysigt! Orkade dessvärre inte vara så social som jag hade velat men man måste ju faktiskt inte alltid vara det... En kompis såg mig bland alla människor och sa: DU behöver en kram, och kom fram och gav mig världens kram. Så skönt med människor som SER. 

I lördags morse hann och orkade jag baka scones! Är så glad för det för jag har tänkt att jag ska göra det hur länge som helst men det har bara inte blivit av. Och jag ville ju så klart föreviga detta här på bloggen men mobilen var upptagen och jag kände att jag ville njuta av stunden helt och hållet själv så det blev inga bilder..Efter frukost drog vi iväg och red med Liten för första gången, Oj det var stort! 


Annars har vi hunnit hänga, tvätta, somna tidigt, läsa Lantliv, mysa framför brasan och komma ikapp. Blev att jag la undan mobilen för att verkligen koppla av så det här är enda bilden som blev...Har även pratat med pappa några gånger, han ligger på sjukhus och har krångel med magen. Han kan behöva alla positiva tankar som finns om du vill hjälpa till..? Jag hoppas bli frisk FORT så jag kan få åka och krama om honom! 

Ha en fin dag, det är du väl värd.

KRAM

Lena

torsdag 20 februari 2014

Love.

It´s one of those days where this will be on repeat...

Listen here (Link to YouTube)

Love, lots of it.

L.

onsdag 19 februari 2014

Drömresa..

Hit till San Giorgio Hotel Mykonos vill jag åka någon gång. Kanske själv, kanske med en kompis 
(vad säger du F??) med en trave böcker, podcasts...tid för återhämtning.

Jag låter bilderna tala för sig själv.












Aah, underbart!

Vad är ditt drömresmål?

Kram :)

PS. Alla bilder är från  San Giorgio Hotel Mykonos egna hemsida

tisdag 18 februari 2014

Sol!


Är det bara jag som började tvivla på att den aldrig skulle visa sig igen? Man vet att den finns, har ett svagt minne av hur den känns men börjar nästan tvivla på att man upplevt det på riktigt..det kan ju ha varit en dröm.. Igår var den framme hela dagen och man hinner verkligen alltid glömma riktigt HUR härligt det är att stanna upp en stund, vända upp ansiktet och bara njuta.

När jag bodde i Egypten för några år sedan var det sol varje dag i ett halvår utom EN dag då det var mulet. Då kunde det vara åt andra hållet. Vissa dagar önskade man att det fanns en av- och påknapp någonstans. Egentligen var det väl kanske mer vad den gjorde med min ljusa nordiska hud som blev kräftröd varje gång jag glömde att smörja in ansiktet med solskyddsfaktor 50. När man jobbar och gör tre dyk om dagen och duschar lika många..ja, det var väl inte för inte jag kallades pomodoro (Tomat) av några av mina Italienska kollegor...Nu är den är den här idag igen och hoppas, hoppas, hoppas att den är här för att stanna. Länge!

Ha en fin tisdag, säg något uppmuntrande till någon, det kan ge ringar på vattnet :)

KRAM


The light shines in the darkness,
    and the darkness can never extinguish it. John 1:5

fredag 14 februari 2014

Nu har Leila´s öppnat!

Hej,
Idag var jag ju tvungen att sticka in näsan i Mood gallerian på Leila´s eftersom jag jobbar så nära! 
Va fint det var :) Massor med roliga saker att titta på (läs känna på), som man har sett i webshoppen tidigare och nu fick en chans att hålla i handen och verkligen känna in. Jag alltid tyckt att emaljgrejorna hon har ser lite tunna ut. Fel, fel, fel! Tunga, gedigna och ja..kunde inte låta bli att ta med två hem ;)


Inte jättebra bilder men att gå och fota samtidigt är en konst ;) Hur gullig är inte den här bilen?


Mycket folk var det!


En av varje tack.


Korgar och sugrör och trälådor och snören och Union Jack vimplar och emalj och mysigheter överallt!

Sedan bar det iväg till tandläkaren i Sickla, jag fick inte skäll för en gångs skull, det var skönt. Jag bor inte i Nacka längre men när kallelsen kom tänkte jag att Granit ligger ju där så jag kan gå kvar ett tag till...


Rislampor, så enkelt, billigt och snyggt. Retrosnyggt. Hmm...När man börjar tänka det om saker man hade i sitt eget rum när man var liten kanske det säger något om ens ålder...eller?


Man tröttnar ju aldrig på dessa lamor...och fler varianter blir det i kollektionen hela tiden


Och äntligen har dessa härliga kommit i lager igen. Har trånat efter en såå länge så en fick följa med mig hem, den ska få bo i sovrumsfönstret.

Kan man shoppa sig lycklig? Absolut! För en liten stund i alla fall... ;)

Fredagskram,

Lena

tisdag 11 februari 2014

Vad skulle du sagt?

Kommer upp på perrongen på Centralen och går bakåt, så jag är i rätt ände på tåget. 
Under rulltrapporna som går upp till Klarabergsviadukten står det en tjej i 25-års åldern och grejar med något. Hon ser helt normal ut, snygg handväska, glasögon, en svart kappa och snygga kängor. Jag tittar till snabbt men hinner se att hon häller en 50 cl:s cider ner i en pappmugg, en sån där man får när man köper hamburgare. Chockad går jag vidare på perrongen. Jag vill säga något. Såg jag rätt? Ge henne en kram. Vad skulle jag säga? Be henne berätta hur det blev så här. Såg jag verkligen rätt? Nä men det var nog en sån där man köper i mataffären. Fast, varför vill man då dölja vad man dricker..?

Tankarna snurrar. Hon kommer ut på perrongen efter ett tag med en hamburgare i ena handen, pappersmuggen i andra och dricker ur sugröret. Jag vill verkligen säga något men hon försvinner lika fort som hon kom. Och vad skulle jag säga? Jag ser dig. Jag bryr mig. Du räknas. Hur du än hamnade här finns det en annan väg. Vad skulle du sagt?

Kärlek till dig.

Lena

Sommar!

Å vilken sommarkänsla jag fick när jag kollade in Ikeas Livet Hemma blogg  om vad som kommer till sommaren..


Sängkläderna med små knopar, superfina!


Värme, sol och flip flops..


Å, nu nu nu vill vi att det blir vår...Eller hur?!

Kram,

Lena

Du vet ingenting...

Du vet ingenting om den där sura människan på tunnelbanan som knuffar sig förbi och snäser åt dig om du säger till den. Du vet egentligen ingenting om din chef som verkar vara så himla självsäker och vet och kan allt om allt. Du vet ingenting om den där bloggerskan du följer där alla barn verkar så mysiga och harmoniska hela tiden, bullar som bakas, mat som lagas (och de äter allt) och miljarder aktiviteter som hon hinner skjutsa till och on top of that vara klassmamma. Du vet ingenting om de bilder på nyrenoverade rum i all världens snyggaste och senaste möbler och inredningsdetaljer hemma hos trendfolket som verkar hämta pengar ut en aldrig sinande källa. Har de inget jobb att gå till? Eller är deras jobb att shoppa hela dagarna?

Varför låtsas vi? För det vet du väl ändå, att det inte är så..?

Fill the gap with trust.

Kram!
Follow on Bloglovin