Visar inlägg med etikett Liten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Liten. Visa alla inlägg

torsdag 4 februari 2016

Vabbruari.


Här var det förkyldningsdags och Liten är hemma från skolan. Det känns lyxigt att kunna ha henne hemma när hon "bara" är snorig. Tidigare hade hon fått gå och man hade hållt tummarna att någon inte skulle ringa under dagen.. Det är lika bra att erkänna ;) Men det var då och nu är nu..

Vi äventyrar ut om en stund till Port 73 och fikar lite. Det måste man ju få när man är lite krasslig, eller hur? Vad gör du idag?

Ta hand om dig och de dina.

KRAM

fredag 1 januari 2016

Året som gick..


Hej! Hur mår du? Hoppas jul och nyår varit bra! Jag bestämde mig för att pausa lite med bloggandet till förmån för familj och vila. Hoppas att du som är mig trogen hänger med i alla fall. 

Så hur var år 2015 då? Jo, väldigt bra får jag säga! Mycket spännande har hänt, speciellt på familjefronten! Blev ju en ganska lugn start på året med återhämtning efter min krasch i Oktober 2014. Jag började väl repa mig ordentligt i Mars-April nångång.. Sen reste vi en himla massa, jag gick på semester/f-ledighet, spenderade sommaren på Gotland, sen var jag tjock, tjockare, tjockast. Bebis kom äntligen, vår efterlängtade lilla herre. 

Hela den historien är ju en resa som är skön att lägga bakom sig och få njuta av nuet och framtiden. Vi är såå kära i vår lille kille. I den bubblan har vi levt de senaste tre månaderna..Bebisbubblan ;)
Liten börjar bli stor, hon har tydligen en pojkvän (what!?) och man får försöka hänga med i svängarna i en 6-årings värld. Det är inte helt lätt med två som behöver uppmärksamhet men vi övar oss! ;) Här hemma renoveras det som alltid och snart, väldigt snart ser jag fram emot att få dela med mig av Bebis rum!

Att vara hemma med bebis är verkligen ett heltidsjobb och på söndag går vi över det berömda månaderssträcket, in i en ny fas. Ska bli spännande att se vad det bär med sig.. Och så nytt år. Ett nytt kapitel i vår bok..Spännande och lite skrämmande. Jag avger inga nyårslöften men försöker alltid fundera på något jag vill förbättra och jag ska försöka att bli bättre på att ha roligt..kanske inte alltid fundera så mycket.

Har du några nyårstankar?

Kram till dig.

L.

måndag 2 november 2015

Oh Living!


Alltså jag älskar paket. Det är ingen ide att ens försöka dölja det (tror det märks rätt väl).. Även om jag betalat för paketet och måste åka buss för att hämta det så är det alltid lika roligt! Under höstlovet äventyrade vi ut; Liten, Bebis och jag med pakethämtning och fika i sikte. Tur är att Liten fortfarande tycker att åka buss är toppen eftersom jag inte har nått i mål med körkortet ännu..



Paket från ohliving.se och även fast jag visste vad det innehöll så var det väldigt spännande.. Någon fika på plats blev det tyvärr inte eftersom man inte får ta in vagnen på bageriet och jag känner mig lite osäker i Bebis rutiner än. Köpte med oss hem gjorde vi dock till Pappans glädje så han fick pausa i trappbygget (mer om det i ett annat inlägg)..


Väärldens mjukaste pjamas till Bebis och en superhärlig filt (ligger under). Härligt mjuka kvalitetsgrejer, man vill ju att det ska vara mjukt mot den nya lilla huden, eller hur? Skulle försöka fota Bebis i pjamasen men först var han inte nöjd med att ligga ner (Vem vill se en bild på en arg, gallskrikande bebis) och sedan hade han kräkts på den (oh the joy...) så det får bli en annan gång! ;)


Tack själv Sofie! ❤︎



Har du vägarna förbi Gotland kan jag varmt rekommendera Oh Livings sommarbutik! Ligger i Klinte och är fantastiskt mysig. Så länge finns alla möjliga härligheter i webshopen: ohliving.se

Ha en skööön måndag!

L.

onsdag 28 oktober 2015

Lugnet..maten..dag 25.


Tystnaden är fantastisk ibland. Fick chansen att gå ut på promenad själv och det var skönt att vila öronen lite.. Älskar Liten hur mycket som helst men hon är rätt intensiv och all over Lillebror. Blir en tålmodig gosse det där..


Skönt att gå ut bara vi och njuta av lugnet, luften och färgerna.. Älskar vår Baby Zen!


Zzzzz....Man måste sova för att orka äta. Helt galet mycket äter han i perioder och växer därefter. Inget onormalt alls men börjar fasa ut storlek 56 och han är knappt fyra veckor gammal.. ;) Vi kör ersättning på kvällarna för att toppa upp min mjölk och det funkar bra. M tar oftast det och det blir en mysig stund för dem..Mina killar! ❤︎


Hann inte ens ur mjukisbyxorna! Ha! Å vet du, skorna, 399 pix hos Ellos, skönaste på läänge! Fick tipset av Sofie som har ohliving.se, tack Sofie! ;)


Båtar på väg upp i småbåtshamnen..Mys!


Har fotat de här bodarna många gånger förut, tycker träet har en fantastiskt vacker färg. Som om varje planka har en egen historia att berätta.


Höst. SÅ härliga färger..


Inte superkallt men tillräckligt för att bli röd om nosen. Vad gillar du min mössa? Kan köpas på worshipstore.se!


På eftermiddagen hanns en stund syskonmys med. Hon är väldigt kär i sin bror, det är skönt. Ibland går det över styr med kärleken men jag tacksam att hon inte är svartsjuk. Det har inte riktigt sjunkit in än att jag är mamma till två, helt galet..

Hoppas du mår bra.

Kram

L.




onsdag 10 juni 2015

Föräldraoron..

www.atshortcutroad.blogspot.se

Ibland kommer paniken krypande och frågorna snurrar..."Gör vi rätt?", "Gör vi tillräckligt?", "Tänk om hon växer upp och börjar knarka", "Finns jag för henne så mycket som hon behöver?", "Är vi för hårda?", "Har hon lagom balans mellan känslighet och skinn på näsan?"...alltså, jag skulle kunna go on forever känns det som..

Känner du igen dig? Jag gissar att det här är något de flesta föräldrar funderar över. Och ja, jag vet att det är värre när man har hormoner som rusar genom kroppen i 180. ;) Men jag kan inte låta bli att grubbla. Det är så mycket där ute jag vill skydda henne ifrån men att bädda in henne i bomull funkar ju inte i längden..och sen kommer en till... :()

Suck...

www.atshortcutroad.blogspot.se

Vi hade sminkstudio här hemma igår, hon fick gå loss på mig och älskade det. Hon hade en rätt märklig min hela tiden och när jag tittade mig i spegeln började hon gapskratta! Vilket pokerface! Jag vill inte förnedra mig själv genom att lägga ut bilder på det ;) Jag såg ut som en blandning mellan en tvättbjörn och Kapten Jack Sparrow. Haha! Fick bli denna lilla skönhet istället! Tänk om man hade de där ögonfransarna..Mitt hjärta..

Kram,
L.

fredag 5 december 2014

Ljus!


Nu är det mörkt hörrni! Vid tre idag kändes det som om det klockan var runt åtta och jag undrade var den här dagen tog vägen, det började ju nyss... Så vi tänder ljus, och slingor och njuter av att se våra enjoy candles-ljus (love!) gå igång när mörkret faller. Ibland drömmer jag om att åka till solen, en vecka av strandliv, flip flops och lite dykning. Det vore något det..eller hur?

Ha en jätteskön fredagkväll,

Lena



måndag 1 december 2014

DIY - Året i bilder och en julkalender



Hej du,

2014 har varit en intressant år. Jag lämnar det där, ni som känner/följer mig vet att det inte bara varit lyckligheter och solsken..Men jag ville i alla fall göra något av alla härliga bilder som finns och summera året! Tidigare har jag skrivit om Printic, en app som plockar upp ens Instagrambilder (om man tillåter det förstås) och så kan man beställa bilder, kalendrar, posters etc etc.. 


De fick bli bakgrundsbild till årets julkalender. Du har kanske sett några redan på mitt Instakonto? Då gapar det inte bara en tom spik där sedan utan Liten får en påminnelsen om de fina stunder som året innehållit. Och de har faktiskt varit många!


23 små påsar (och ett paket) innehållandes pärlor, en chokladbit på lördagarna, suddisar och andra småsaker. Pilligt, billigt och roligt att göra, hoppas det går hem hos lilla damen!


Inte helt tokigt!


Här är hon, Liten, ätandes glass på Ekbergs i Helsingfors i Juli. Ett härligt minne.


Man ser ju en del av bilden bakom men jag tycker inte att det gör något,
jag är jättenöjd!


De här två alltså... ❤︎


Nu är frågan om hon kommer kunna hålla sina 5-åriga små fingrar i styr... ;)

Ha en fin måndag!

Kram,

L.

onsdag 4 september 2013

80 är det nya 100

Jag har funderat på det ganska länge. "Gå ner i tid". "Jobba mindre". "Gå på 80%". Det skulle vara så skönt! Hinna mer, hämta Liten tidigare på dagarna. Hinna lägga den där pärlplattan innan middagen, trä ett halsband, hänga, bara vara mamma. Vara mamma lite mer. Visst mindre pengar in men är det värt all denna stress man utsätter sig för hela tiden? För mig, nej.

Men att jobba mindre är ju inget som jag gör. Det är ju andra som gör. Sånna som är vuxna och har gjort karriär och "offrar" sig för familjen. Man måste ju jobba. Helst mycket. Och lite till. Smärtsamt måste jag erkänna att jag inte har tänkt på min själv som en teammedlem. Utan jag har tänkt på mig här, Pappan där och vårt liv tillsammans med Liten i mitten. Tills här om dagen. Mer om det en annan gång..

Jag har ju funderat på detta ett tag som sagt men jag trodde nog aldrig att jag skulle göra verklighet av det förrns igår. Plötsligt kändes det som det mest självklara i hela världen. Visst det ska ju gå ihop också men vi tror på att det kommer göra det. Ett snack med chefen och nu blir det så en tid fram över.

Tid! Jag har lite mer tid! 

Det känns helt fantastiskt :)

Kärlek!

Lena


Mamma...?

Liten rufsig kommer in i badrummet med Kossan, Alfons, Lilla nallen, Kotte, Lilla kossan och jag tror jag såg pippi också skymta mitt i högen. "Mamma..?"

Ibland när jag hör den där speciella tonen, den utsövda, sömndrucket förvirrade, ljusa och redo-för-en-ny-dag-tonen slår hjärtat igång och kärleken som kommer från mig går inte att stoppa. Det är som en våg som väller fram och man blir helt varm i varenda fiber av kroppen av kärlek. Massa kärlek.

Min. Hon är min. Denna lilla sängvarma, mjuka, gosiga, blonda lilla rufsiga är min. Hon tappar halva högen av små kompisar när hon klättrar upp i mitt knä. Vi rättar till högen tillsammans och sedan sitter vi där och bara kramas. En kort påladdning innan hon frågar var Pappan är. Jag svarar att han han ligger i sängen fortfarande. "Jag vill gå till pappa".

Hon tråcklar sig ur min famn och tassar iväg. Någon minut senare hör man hur de fnissar ihop. Är det möjligt att känna så här? Är det fysiskt möjligt att få plats med all denna kärlek? Min familj. Min lilla familj. Som jag älskar så mycket att man tappar andan.

"Jag älskar dig mamma. Till månen." Paus. "Och till Jesus."

Jag kan inte ens beskriva vad jag känner när hon säger så. Kärlek så det rinner över!

Lena 

torsdag 4 juli 2013

Snart dagispaus

Imorgon är det Litens sista dag på dagis innan ett långt sommarlov väntar. Hon är spänd på att äntligen få semester och ser mest fram emot att få fiska med farfar. Hon precis som vi har ett stort behov av att få vara ledig och bara vara. Kanske bada, upptäcka nya saker, utmana sig själv och bara få njuta. Jag hoppas vi kan ge henne en sommar med saker man själv kommer ihåg. Barfota, äta utomhus, bada, fiska.. 

När jag var liten fiskade jag med min morfar. Jag minns att han väckte mig tidigt innan alla andra hade vaknat de gånger vi skulle ta upp nät. Han lyfte försiktigt på täcket nere i fotändan och nöp mig lite försiktigt i stortån. Det krävdes inte mycket, ibland hände det att jag vaknade innan han kom men låtsades sova för att inte hoppa över momentet, det hörde ju liksom till. Mina stövlar och raggsockar (beroende på väder) stod redan nedanför sängen, redo för mig att hoppa i. Jag tassade ut i huset och ut på farstutrappan. Dörren intill ytterdörren var dörren in till bastun och stod den på glänt kunde man ofta känna svag doft av varmt björkris från gårdagskvällens "sauna". Morfar gick alltid först ner till båthuset. Jag kan höra hans stövelskaft slå lätt mot benen när han med mjuka men bestämda steg gick mot hamnen på stigen täckt av rötter. Man fick se upp, pömpsig som man var men flytvästen på, oknäppt. Väl nere i båthuset hade vi våra rutiner och egna uppgifter innan vi puttrade ut i finska viken.. Det roliga var att jag kommer inte ihåg att vi pratade. Inte alls. Vi måste ju ha gjort det för han lärde mig att ro, styra båten, lägga och ta upp nät, sätta mask och en massa andra saker. Det var inte konversationen som fastnade och skapade minnen, det var tiden. Tiden när det var bara han och jag och morgontystanden. Björkarna som rörde sig i vinden, myggen, den röda bensindunken som skvaplade när han bar och allt som sas oss emellan men som inte behövde kläs i ord.  Tid att bara vara.

Idag var jag och M och hälsade på i förskolan där Liten börjar till hösten. Vi fick båda ett bra intryck och det känns skönt för då kan vi lägga tankarna på det kapitlet åt sidan och koncentrera oss på sommarlov. Ett sommarlov med fiske, bad, ledighet och tid. Massor av tid att bara vara.

Kramar
Follow on Bloglovin