torsdag 5 november 2015

Stoopp! Tiden går för fort...

Copyright - At Shortcut Road

33 dagar idag. Hjälp! ;) Jag tycker vi just lämnade SöS.. Bebis växer så det knakar, nästan bokstavligen. Ibland på nätterna gnyr han på ett sånt där sätt att jag har undrat om han har växtvärk..vet inte om de kan ha det så här små men det verkar i alla fall hjälpa med lite massage. Han har växt ur två klädstorlekar redan.. Är väl bara en tidsfråga innan han är 194 cm lång, finnig och fjunig med en instabil röst..Haha! 

Jag ammade ju aldrig Liten mer några få veckor så hela den erfarenheten är ny för mig. Tufft i början innan allt kom igång ordentligt men nu funkar det bra tycker jag. Värt slitet och allt ont faktiskt..Helt galet vad sötsugen man blir! Igår köpte jag en 200-grams chokladkaka, man kan säga atteeh...den var god! Och kortlivad.. ;) Men inte konstigt kanske när man ska producera en massa "sockervatten" dygnet runt. 

Synd att amning kommer med så mycket åsikter och pekpinnar. Tyvärr tror jag att en hel del av problemen kvinnor har är av samma anledning till att sjukskrivningarna ökar lavinartat - Stress. Man SKA så himla mycket (annat) och framförallt vara så DUKTIG. Många tidningar är fyllda av det.. "Anna, hon startade eget redan på BB..visst är hon duktig" "Isabelle gick ner 15 kilo de två första månaderna och sprang Maraton i New York när Bebis bara var 6 månader"...Jaja, jag överdriver så klart men alla dessa success stories är ju säkert inte skrivna för att sätta press på oss men tyvärr har de nog ofta den effekten. Hur ska man hitta lugnet att amma sin bebis i rofylld bubbla dygnet runt om man matas med att man "ska" göra en massa annat..OCKSÅ? Hemmet ska vara perfekt polerat, maten läckert lagad som ur ett matmagasin, helst gå ner till startvikt så snabbt som möjligt och bebis ska vara söt, coolt klädd och alltid redo för en schysst Instabild.

Nää.. Vi tar en dag i taget. Sover, äter, bajsar, kräks, kollar film, tvättar bajsiga bodys, äter rester ur matlådor och 200-grams chokladkakor. Damsugning är en bonus! Jag ska inte säga att jag inte påverkas av vad medierna "tycker" men jag väljer att inte dras med i det. Ibland är det lätt och ibland lite svårare.. Varje gång jag snusar på fjunigt litet huvud påminns jag om vad som är allra viktigast och det är han som bestämmer takten just nu..för snart är Bebismyset ett minne blott!

Med kräk på ena axeln och ljuvlig snarkande liten farbror i famnen,

L.


1 kommentar :

  1. jamen njuuuut... de där minnena är så mycket mer värda än att stressa kring alla oviktiga saker.
    Försöker påminna mej själv om det även om jag inte har nån liten att snusa i nacken längre, men ändå två fina att dela livet och alla dess funderingar med! Kram till dej!

    SvaraRadera

Follow on Bloglovin