Måndag igen. Jag lyssnar på Carolina Gynnings sommarprat på väg till jobbet. Ärligt, äkta och en del igenkänningsfaktorer. Hon har vänt sitt liv från den blonda Barbie hon en gång var (det var inte Barbidelen som var ingenkännandet). En personlighet jag dömde rätt hårt då, lyssnar på idag och beundrar. Jag skäms lite för det en stund men konstaterar sedan att om man inte kan säga "Förlåt, jag hade fel", hur stor är man då som människa? Det är ju trots allt hon som har gjort och gör jobbet, vad är ett litet förlåt i jämförelse? Även om utdömmandet och förlåtet aldrig når henne personligen tror jag att det är bättre att bära på ett "förlåt" än en negativ tanke om någon.
Men Carolina, om du någonsin läser detta: Var stolt över vad du åstadkommit, och var speciellt stolt över att vara en förortsmamma och leva Svenssonliv, det är något av det bästa liv som finns men sluta aldrig att drömma om huset på Ibiza...Och förlåt för att jag dömt dig förr!
KRAM
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar