Imorse på pendeln satt jag nära en liten familj bestående av mamma, pappa och en tre-fyraåring (jag vet detta för att hon frågade om hur precis ALLT funkar...hela tiden, känner igen det..). Pappa var trött och satt och halvsov medans mamma försökte svara så bra som möjligt på alla Litens frågor. Pappa och mamma var inte riktigt i harmoni. Det märktes redan när de klev på, gissar att den diskussion som följde redan hade startats hemma men hade störts av att det skulle iväg till tåget. Ämnet gällde i alla fall hämtning och lämning, ett samtalsämne som jag tror att de flesta småbarnsföräldrar med barn på dagis ägnar sig åt en ganska stor del av veckans timmar. Utmaningen här verkade vara att pappa inte hämtade för att han inte kom upp till jobbet på morgonen. Men han verkade heller inte lämna för det gjorde mamma. Också. "Men jag är så trött" kommer det från pappa som dessutom har hörlurar istoppade... Jag fick nästan lust och resa mig upp och säga åt...Henne!
Säg till pappa dagen innan att du ska göra något efter jobbet nästa dag, lämna barnet på dagis så får pappa gå och lägga sig lite tidigare dagen innan så han inte är "så trött" och kan hämta sin dotter dagen efter. Ställ krav för sjutton!! När Liten vaknade flera gånger varje natt och ville mat, hade du ett option att vara "så trött". Näe, tror inte det.. Det var bara att släpa sig upp och gilla läget. Varför skulle inte pappa behöva göra samma sak? Liten är 50% pappas ansvar och så länge vi tjejer inte lär oss att inte vårt värde och att vi också behöver en paus ibland och ställer kvar på att få det så kommer våra män inte heller få en chans att lära sig att bara bra och ansvarsfulla fäder. Det måste man jobba på, TILLSAMMANS. Det är väl det som är att vara familj. Det är inte lätt, det har jag inte sagt, men en relation eller äktenskap är ju ingen färdig produkt, det måste vi jobba på hela tiden! Respekt, kompromisser och en väldans massa kärlek kan man komma rätt långt med...
Lite till kärlek,
Lena
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar