Nu har vi varit hemma och sjuka i omgångar allihopa hela veckan. Jag är inne i vecka 7 av en riktigt elak förkyldning med hosta som inte vill ge med sig. Jag tycker inte synd om mig själv, börjar snarare tappa tålamodet. Nu är äntligen Liten frisk efter sin magsjuka men vi andra två mår inget vidare. Hade vi varit hemma en dag till vet jag inte hur det hade gått (tristess)så vi bestämde oss för att åka på en liten upptäcksfärd i våra nya omgivningar.
Till Muskö blev det!
Muskö är en ö i Stockholm skärgård som väl egentligen är mest känd för sin örlogsbas - Musköbasen. Den har funnits där sedan 60-talet, är till största del insprängd i urberget och är till ytan lika stor som Gamla Stan(coolt!). Den rymmer ett flertal underjordiska dockor, verkstäder, kontor, sjukhus och reningsverk. 2004 beslutade försvaret att avveckla Muskö och bara ha en marinbas och då koncentrera all verksamhet till Karlskrona. Det finns dock kvar en del försvarsanställa på Muskö men senast uppdaterad siffra (2010) är på ca 100 personer. Vet inte vad det är idag. Det är synd kan man tycka eftersom Musköbasen är en av världens största underjordiska örlogsbaser. Jag skulle väldigt gärna vilja åka dit och titta inuti! Jag har ju trots allt en hel familj full av militärer (och finskt sjörövarblod enligt mamma) så det är kanske inte så konstigt att jag tycker det är lite fascinerande..
Att hitta en strand och gå en liten kort promenad på för att sedan äta en macka och dricka varm choklad var inte det lättaste! Efter en del letande (vad gjorde man innan GPS:ens fantastiska möjligheter?) parkerade vi bilen och gick ner till ett litet fiskeläge. Det var SÅ härftigt. Det låg, nät, lådor, bojar, en gammal rostig rök, en tunna och annat längs vägen (vi gissade vid det före detta förrådet) och så hamnade vid denna lilla söta brygga. På väggen under fönstret står det "ÅL IN BAR" i rep. Fantastiskt! Här har man länge länge fiskat ål och strömming i fjärden utanför. Man kan ju bara tänka sig vilka rövarhistorier som berättats i vid det här båthuset..
Vi gick en kort sväng och tittade och det var så galet kallt att jag tog inga bilder just då, det borde jag ha gjort för efter ett tag kom det en liten traktor och i den satt hans som äger marken. Vi småpratade en stund medan vi drack vår varma choklad och åt vår matsäck. Det visade sig att han jobbade på basen så vi fick höra lite om både det och hur hans farfar hade köpt marken där ute vid lägret när det varken fanns vatten eller el. Det var svårt att föreställa sig när det var +1 grad ute och riktigt isande fuktigt så nära vattnet. Brrr! Han sa aldrig något men man förstod att vi faktiskt hade vår lilla picknick på hans mark, det var artigt av honom. Vi tackade för oss, plockade ihop och gick tillbaka till bilen. Ett par historier rikare.
En mysig liten utflykt!
På vägen hem visade solen upp sig i form av en vintersolnedgång, låg, och så där riktigt gul. Med varm choklad och en ost- och skinkmacka i magen åkte rumpvärmen på högsta i bilen och jag sov gott en stund när vi körde längs Nynäsvägen.
Skönt att tänka på något annat en liten stund och få komma hem och känna att det var skönt att vara hemma igen.
Nu blir det "så mycket bättre" om jag håller mig vaken ;)
Vinterkram!
Lena
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar