Hela veckan har jag funderat på var min blogglängtan tog vägen. Varje gång jag börjat fundera på bloggen har jag känt mig stressad över att inte ha känt för att prestera. Just DÄR ligger mycket av mitt och många andras (gissar jag!?) bekymmer. Prestera. För vem??
Jag skriver ju för mig själv. För min skull. Eller? Jo, men jag får väl hålla upp händerna här och erkänna att det är ganska roligt att läsa statistiken och se hur många besökare bloggen får och att ni som läser finns i hela världen(!). Men, mest skriver jag för att det ÄR roligt.
Åter till det här med prestation då. Det är så himla lätt att tro att en massa saker förväntas av en som man sedan blir besviken på sig själv för att inte ha klarat av. Saker som "andra" eller "någon annan" inte ens har tänk på att de har en förväntan av. Man måste ju helt enkelt fråga. Eller säga till: "Jag förväntar mig det här av dig". Eller: "Kan vi göra så här?".
Det här vet vi ju men det kan ju vara bra att påminna sig själv ibland. Så samma fråga får jag ställa mig själv. "Ska jag skriva så ofta JAG vill eller ska jag skriva så ofta som det krävs för att bygga en stabil läsarkrets?" Sorry, det blir när jag känner för det, för det här är min avkoppling, min egentid och mitt andningshål..Men jag kommer säkert behöva påminna mig själv många gånger...
Kram!
Lena
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar