Nu kan jag efter tre veckor konstatera att mornarna är värst. När jag vaknade imorse kunde jag inte för mitt liv förstå hur jag skulle fixa att åka in till Söder för att klippa mig, hur mycket jag än längtat. Än mindre ta mig till dagis med Liten. Kan inte förstå varför det är en sån hög tröskel att ta sig över men det är det och jag jobbar på att acceptera det.....till att börja med.
Men det gick, det var motigt men tillslut så var jag framme på mitt Söder. Det spelar ingen roll var i världen jag har bott och även nu. Söder har en stor del av mitt hjärta och så kommer det alltid att vara. Att strosa på Götgatsbacken kommer alltid att kännas speciellt, det är som att det är en del av mig. Det har format den jag är.
Ett kort besök på Granit var ju givet..
Tog en sväng i Skrapan, på R.O.O.M. hittade jag väldigt mycket fint!
Hej nytt hår!
Ha en skön kväll, nu ska jag njuta av egentid och ett avsnitt av Downton.
Kram.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar