Stress del 2 - Bråttombeteenden

Hej du,

Hur har din dag varit? 

När jag åkte till jobbet imorse stod jag på tunnelbaneperrongen och tittade fascinerat på alla människor som småspringer, trängs och suckar högt när någon annan står i vägen. I denna fascination ligger också en stor förundran över att jag själv för snart tre månader sedan var en av dem. Helst med latten i högsta hugg, småirriterad och bråttom hade jag. Hela tiden.

När jag träffade min terapeut Ellinor första gången för ett par månader sedan fick jag göra ett test om bråttombeteenden. Testet bestod av 20 påståenden. Medan jag tog ställning till de olika påståendena ramlade poletten sakta men säkert ned, det var så att säga...intressant....Här är några exempel på påståenden:

-Jag rör mig snabbt som som jag hade bråttom.

-Jag gör två eller flera saker samtidigt.

-Jag blir lätt otålig på folk som gör saker och ting långsamt.

-Jag kommer på mig själv med att skynda mig även när jag egentligen har gott om tid.

-Jag pratar fort.

-När jag talar med andra tänker jag på annat än det vi talar om.

-Jag äter fort och är oftast den som är färdig först.

-Jag blir irriterad när folk står på "fel" sida i rulltrappor.

När jag hade gjort färdigt skrattade jag lite igenkännande högt för mig själv och konstaterade att om inte alla så i alla fall många av dessa påståenden kan appliceras på varenda människa i den här stan. Gör det att det är ok? Nej, naturligtvis inte. Går det att ändra på? Javisst, men det är verkligen inte lätt!

Att ha "bråttomsjukan" (ett gäng (bråttom)beteenden som är skapade av en själv för att spara tid) innebär att vara stressad och uppe i varv även när man inte behöver. En slags förhöjd aktivitetsnivå där man ständigt vill komma framåt fortare och bli mer effektiv. Känner du igen dig?

Det går att träna sig i att känna sig mindre stressad. Du kanske kommer ihåg från ett tidigare inlägg, sitt beteende har man full kontroll över! Det går att stå still i rulltrappan i tunnelbanan, nästa tåg kommer oftast inom tre minuter, det går att äta en sushi vid ett bord i matsalen istället för framför skärmen och det kan ta mer än 4 minuter.. Man kan också låta folk avsluta sina meningar utan att fylla i slutet åt dem och man kan också bara lyssna när någon pratar, det var väl därför man fick två öron men bara en mun?

Ha en skön kväll, tror det är dags för en kaffe och en av Litens lussebullar..

Kram!

PS. Del 3 kommer att handla om perfektionism, vi får se när det blir..det är ju faktiskt inte bråttom..