Ledsen, klängig, hungrig och allmänt onöjd. Så skulle jag vilja beskriva det första i en rad (7) utvecklingssprång.. (Läs mer här) Vi hade precis börjar få rutin på mat- och sovklockan så händer det här! Var i och för sig rätt förberedd, har ju varit här förut men urschan buschan vad det är tungt ibland. Vill inte äta, vill knappt sova och gnyr hela tiden. Men vad göra? Ibland får man låta honom skrika en stund. Toa måste man ju faktiskt få gå på och ibland behöver man sträcka på ryggen lite..Baby Björn eller inte så blir det inte bra om man går runt och bär heela tiden, risken är ju att man permanent ser ut som en ostbåge sen!
Jag har infört ett pappapass natten lör-sön. Mamman börjar på riktigt känna av sömnbristen och en gnällig Bebis gör inte underverk för ett redan pressat tålamod. Med Liten skulle jag klara ALLT själv hade jag fått för mig. Annars var jag ju en oduglig mamma..Det räckte ju med att jag inte klarade av amningen..Nu är det nya tider..vi mår alla dåligt om jag inte ber om hjälp. Men det sitter långt inne av någon anledning. Duktig flicka kanske..
Mitt tips till dig som kämpar..Be om hjälp, var snäll mot dig själv och...det varar inte för alltid!
Tisdagskram,
L.
Den sista raden du skriver, såååå viktig och visst går tiden fort. Det trodde jag aldrig när jag satt där för snart 22 år sen med en kolikonge som aldrig sov... och det är nästan, men bara nästan som jag skulle vilja ha tillbaka den tiden.... Kramisar Tina
SvaraRadera