Jag har funderat på det ganska länge. "Gå ner i tid". "Jobba mindre". "Gå på 80%". Det skulle vara så skönt! Hinna mer, hämta Liten tidigare på dagarna. Hinna lägga den där pärlplattan innan middagen, trä ett halsband, hänga, bara vara mamma. Vara mamma lite mer. Visst mindre pengar in men är det värt all denna stress man utsätter sig för hela tiden? För mig, nej.
Men att jobba mindre är ju inget som jag gör. Det är ju andra som gör. Sånna som är vuxna och har gjort karriär och "offrar" sig för familjen. Man måste ju jobba. Helst mycket. Och lite till. Smärtsamt måste jag erkänna att jag inte har tänkt på min själv som en teammedlem. Utan jag har tänkt på mig här, Pappan där och vårt liv tillsammans med Liten i mitten. Tills här om dagen. Mer om det en annan gång..
Jag har ju funderat på detta ett tag som sagt men jag trodde nog aldrig att jag skulle göra verklighet av det förrns igår. Plötsligt kändes det som det mest självklara i hela världen. Visst det ska ju gå ihop också men vi tror på att det kommer göra det. Ett snack med chefen och nu blir det så en tid fram över.
Tid! Jag har lite mer tid!
Det känns helt fantastiskt :)
Kärlek!
Lena
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar