Tog en tur till Farmor och Farfar i helgen. Var där över jul men åkte därifrån med en känsla av att vi inte riktigt var "färdiga". Det blev vi nu. Snön kom medans vi var där, det eldades i både kakelugnen och järnspisen i köket. Vintermys på hög nivå.
Liten hoppade jämfota när snön kom, vi (Farmor) köpte tillochmed en morot för att göra snögubbe men tyvärr var det för kallt för det. Däremot fick hon vara med när Farfar fällde ett träd. De där två alltså, som Pettsson och Findus, de påminner mig om min relation till min morfar. Han lärde mig slipa knivar på en sån där stor, rund slipsten med vev. Jag var väl runt 6 år. Kommer också ihåg när han lärde mig klyva ved, inte säker på hur gammal jag var men att ha sa att man måste stå bredbent annars hugger man sig i benet, det glömmer jag aldrig.
Solen kikade välkommet fram en liten stund, helt underbart. Stod med ansiktet vänt mot den en stund, det kändes att man är svältfödd på ljus.. Reflekterade också över att jag inte tänkte på något just då. Länge sedan jag känt mig så utvilad!
Skönt att hinna i fatt, så trots makens halsfluss och Litens springmask (!) var det liksom pricken över i:t. Lever på detta fortfarande..
Kram till dig,
Lena
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar