Sedan jag var 19 år har jag varit chef/ledare i olika positioner, nästan under hela den tiden. För ett år sedan blev jag "bara vanlig anställd" och tyckte att det var SÅ skönt att inte behöva "ta hand om" någon annan och ge dem arbetsuppgifter eller planera scheman, semestrar eller lyssna på när när folk ringde sig "sjuka" och framförallt slippa ta ansvar för någon annans prestation. Det låter väldigt negativt men det stod mig faktiskt upp i halsen på slutet.
Under det här året som gått har jag verkligen njutit av min frihet men också förstått att jag kanske inte leder människor dagligen på jobbet, men jag är fortfarande en ledare och har
ett ansvar som jag aldrig vill tar slut.
Min största prioritet är ju självklart att leda och utveckla Liten. Hon har en stark vilja och personlighet och är ett barn, och som alla barn behöver hon tydliga riktlinjer och ramar i livet. Men man leder ju faktiskt inom alla områden, vad man än gör. Det kan man inte bara sluta med..eller, kan, kan man väl men jag tror inte att det är en bra lösning och personligen vill jag inte leva så. Som kollega, som vän, som fru, syster, dotter, granne och...ja, alla områden jobbar i alla fall jag för att vara en ledare, förebild och hela tiden försöka bli bättre som människa.
Jag läste Victoria Skoglunds blogg idag, hon skriver så här om ledarskap. Det är lite mer åt entreprenör- och arbetslivshållet men ändå. Du kanske också hittar något som du kan applicera på ditt liv?
Sov gott,
Lena
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar