Du kan flytta mig ifrån Söder....

...men aldrig flytta ut Söder ifrån mig. Häromdagen var jag var ute och gick på Söder. Förbi svischade hipsters i full galopp som så ut att vara på väg hem till surdegsbrödet, blandat med SATS-folket med proteindrinken i högsta hugg. Jag kan inte direkt känna mig hemma i den stereotypen men är det någonstans i världen som är hemma för mig så är det Söder. Var jag än tar vägen i världen och hur länge jag än är borta så får jag samma "hemkänsla" varje gång jag sätter foten där.. När jag bodde i London (och senare Brighton) kunde jag dagdrömma om att gå just precis här på Götgatspuckeln, se Globen i horisonten söderut och Gamla Stan med Hötorgsskraporna ovanför åt norr. Andas in "hemma", gå in på Granit och kika, fika på Muggen, äta glass på Nytorget och bara strosa runt.. Åh, nu gav jag mig själv södersommarlängtan..

Ibland vill jag skratta lite högt när man hör folk som är i processen att försöka tvätta bort sin småstadsdialekt för att bli Stockholmare, eller ännu värre Söderkisar.. Det är som om att man skäms för var man har sitt ursprung. Det ska man inte göra tycker jag.. Konstigt när folk försöker bli sin egen unika person fast samtidigt livrädd för att sticka ut. Platsen man har växt upp har ju format en, det går ju inte att radera? Men jag kanske är likadan? Söder är i alla fall en del av mig och det är jag stolt över, även fast jag gick i skolan på "knivsöder" och bodde som Djurgårdare i hjärtat av Bajenland..

Var kommer du ifrån?

Ha en fin onsdag!

Kramen,

Lena