På tåget sitter en tjej i min ålder, hon läser en bok medan hon andas snabbt och ytligt. Hon tuggar på något, snabbt och hetsigt samtidigt som hon lite då och då tar en stor klunk ur sin travelmug (termosmugg?). Det får mig att inse att jag kommit rätt långt ändå. Istället för att stressas av det tycker jag lite synd om henne. Känner att jag faktiskt har tagit stora kliv framåt, växt. Jag vill lägga min hand på hennes arm och fråga hur hon mår. Fråga vad det är som är bråttom, vad det är som pressar henne. Hon ser ut att behöva en morgonpepp..
Hur mår du? Tycker du också att det är MÖRKT just nu? Nu vill vi ha sol eller hur? Fågelkvitter och en varm kopp mot en solvägg lyssnandes på takdropp..
Nu jobbar vi lite va? Det där andra, det kommer ju, det vet vi ju, känns väldigt långt borta ibland bara..
Kram fina!
Jaha, så du har börjat jobba igen, hoppas det går riktigt bra. Hur långt har du till jobbet? Jobbar du heltid?
SvaraRaderaJag mår bra. Jag kan inte ha det bättre. Att vi är friska, att jag har jobbet hemma, att jag har djuren omkring mig, jag behöver inget mer liksom.
Kram
Hej Anna! Jag har jobbat 25% sen i början av december. Tar det väldigt sakta! Har en timme till jobbet dörr till dörr. Inte direkt som du ;) Jobbar du "heltid"?
RaderaHärligt att du har det som bra som det bara går, det blir man glad av att läsa!
Fortsätt, det inspirerar verkligen. KRAM
Nä, jag jobbar inte heltid, Jobbar så olika.Inför julen var det mycket men nu är det ju lugnare. Men nu är det förberedelser inför nästa högsäsong som gäller, så jag ska göra ett lager nu så det inte blir lika stressigt som förra året. Ska försöka ligga steget före i år.
RaderaVi har flyttat till ett billigare boende i år, vi vill kunna leva lite mer självförsörjande och det kan vi här. Vi har även valt att vara hemma mycket med barnen, så det är perfekt att jag kan jobba hemifrån. Jag är inte rik på pengar men så rik på en massa annat...
Vi fick ju barn sent och hann göra en hel del innan de kom så nu bara är vi nöjda med att bara kunna vara mycket med dem. Vera slipper gå på fritids och Frans går bara 15 timmar på dagis (kostar inget) så vi slipper ju de kostnaderna.
Sov gott du med...
Jag blir alltid lite bekymrad när jag ser det där, det tydliga stressandet.
SvaraRaderaDet är så många som har det, som skulle behöva något annat.
Jag har ett vanligt jobb, som transportledare inom tungtrafik /bygg och anläggning.
Är fortfarande transportledare men i en annan företagsstruktur.
Ett företag där jag inte behöver jobba ihjäl mig...Jag har i snitt legat på mellan 200-300 övertidstimmar per år de senaste åren. En sjuk och helt oacceptabel arbetsmiljö.
Så blev det efter nedskärningar. Alltid tillgänglig via telefon, aldrig lunch eller rast, aldrig sjuk...eller jo, men inte sjuk hemma i sängen.
Lägg till då att jobbet i sig innebär många bollar i luften, snabba beslut och att ha mycket i huvudet, vilket jag älskar. Men inte efter 300 övertidstimmar, då blev det bara surt av allt.
Så jag kände att byter jag inte nu, då kommer jag att skena in i väggen.
Nu sitter jag i en mysig miljö, med varma arbetskamrater, som frågar när jag vill ha min lunch, om jag har yogatid som är viktig för mig, om jag har allt jag behöver. Så bra så jag blir gråtmild.
Själva miljön är ju också fin förstås=))
Så fint att det känns så, att han är den bästa för dig. Vilken kärlek det är när man känner så.
Blev glad av att läsa det.
Kram!
Ps, nu blev det som en liten avhandling hos dig...
Det är helt ok med avhandling, jag gillar att läsa dina tankar!
RaderaJa du, det är skrämmande med stressandet och också svårt att rå på. Nu när man liksom kommit över på "andra sidan" blir det lätt att man vill berätta/varna för alla hur det kan gå men det är svårt. Har man kommit så långt i sina stressrutiner som jag hade lyssnar man inte riktigt på det örat. Tyvärr är det nog oftast så att man behöver uppleva själv att det rinner över. Det låter som du har bra koll på, och såg i tid att det blev ohållbart? Hur gammal är du?
Härligt att höra att du trivs så bra. Så ska all ha det, speciellt med kakelugn!
Ta hand om dig.
Kram