Äntligen...

Hej du fina människa!

Vaad jag har saknat att skriva och vad jag har längtat efter att få feeling...och nu kom det! HEJ! :) Okej, det är ju helt vansinnigt men jag skulle kunna fälla en tår så glad blir jag över att vara tillbaka. Men det är ju så att den där lilla varelsen på bilden ovan (Arbetsnamn: Grynolf) har fått (vågar inte helt tro att det är över ännu) mig att må så fruktansvärt dåligt. Jag ska inte gå in på detaljer men fy och hua vad jobbigt det har varit! Har inte orkat något annat än knappt våra måsten och knappt det. Det började egentligen precis efter Formex..Min Formexpåse hänger på en garderobsdörr här på kontoret (inte så länge till..hihi) och jag har inte ens öppnat den sen jag kom hem. 

Så nu vet du! Det vi längtat efter och sprungit hos diverse doktorer om har nu äntligen blivit. Det är faktiskt så att sekunden jag bestämde mig för att lägga ner blev det. Du hade rätt Anna! Det där beslutet behöver ju ta sin tid att komma fram till..Ursch, nu gråter jag men man glömmer så snabbt hur mycket man längtat och nu är drömmen sann. Jag var så otroligt ledsen för jag trodde att Liten inte skulle få ett syskon. Kunde liksom inte förlika mig med den tanken..

Men nu blir det badboll 2015 och vi är glada! Liten pussar på magen och ser så fram emot att bli storasyster. Har varit på två ultraljud hittills och allt ser jättefint ut. Jag går på Mama Mia på Karlavägen i Stockholm, är verkligen jättenöjd med den vård vi fått och får. Är VÄL medveten om hur lyckligt lottade vi är som kan gå där. Tänker varje gång vi kliver igenom dörrarna på alla kvinnor runt om i världen som inte har samma förutsättningar, ber en extra bön för dem!

Nej du min vän, nu måste jag jobba lite till. Snart ska jag pausa i vårsolen med nya Lantliv som kom i brevlådan för en stund sen, måste vara nyttig lite innan. ;)

Sköt om dig, vi hörs snart igen!

STOR KRAM

Lena (& Grynolf)