Heej fina!
Det gick bra igår :) Puuuh! Bebis sov när BM började buffa på magen med sin kameramöjäng. Inte helt imponerad över att bli väckt rörde den på sig lite men tillslut hade alla mått tagits och det verkade som den somnade om. Hela tiden med ena handen framför ansiktet...Hej hej! Man blir helt kollrig, jag vet men det var som vår 74-årige (!) läkare sa vid förra ultraljudet, tydligt berörd; "Jag har gjort det här i över 30 år men det är verkligen ett mirakel varje gång!" Vad säger man? Det är ju typ det största som händer i livet...
I alla fall så verkade Barnmorskan nöjd, hon gick och satte sig framför datorn för att lägga ihop alla parametrar som ska ge den där siffran.. "Jo men det ser bra ut det här". Tystnad. Knappa, knappa, knappa. "Det är bra, vänta ska jag bara lägga ihop det sista här" Tystnad. Jag satt längst ut på stolen och märkte att jag höll andan lite smått. Knappa, knappa, knappa. "Så där då", säger hon och skriver något på en lapp och lägger framför oss på bordet. "Risken är 1/20 000, bättre resultat än så går inte att få". Sen tror jag att hon pratade lite till men jag hörde inte mer..Tårarna vällde upp i ögonen och jag fick verkligen kämpa för att inte börja Helena-Bergström-gråta med rinnande snor och allt. Aahhh...En sån otrolig lättnad! Sen behöver ju inte allt vara tipp topp för det och mycket kan ju hända ännu men det var fantastiskt skönt att få detta avklarat :)
Hoppas du har en skön fredag!
Kram,
L.
Åhh, jag blir alldeles rörd, det är verkligen ett mirakel varje gång.
SvaraRaderaKram på dig!